

Sundsvalls stad i höstfärgarnas prakt oktober 2026.



Vintern 2017/2018 kommer vi ihåg som den snörikaste vintern i Bergeforsen. Vi har bott i den här kåken sedan 1974 och inte upplevt någon sådan mängd snö tidigare. Tack och lov var det inte tung blötsnö utan ett par minusgrader gjorde det möjligt att hantera den vita massan på ett bra sätt. Huset kändes faktiskt mer ombonat och ”varmt” då snön bäddade in villan i snön. Tidigare samma vinter hade vi investerat i en liten snöslunga och den fick verkligen jobba sig fram den 1:a och 2:a februari.

Augusti 2022. Att vara i nuet. Målet med sonen var bärplockning i skogen men på vägen dit fanns det mycket att vara nyfiken på och upptäcka.
Skulle kliva över en fallen stam som korsade stigen, vilken han plötsligt stannade vid och utbrast myra! Så mycket myror!

Myrorna använde stammen som deras motsvarighet till vår motorväg. Tempot på stammen var snabbt och intensivt i en annars så stilla skog. Nyfiken växte, måste känna.

En myra viker av, tar en av motorvägens avfarter upp på hans hand.
Kanske luktar den blåbär? I stället för blåbär möttes myran av nyfikna ögon från en liten människa.
Myra!

Lysande höstfärger kan vara underbara. Bilden ovan är från Saxnäsområdet september 2026. Men vad händer om man tar bort alla färger. Bildens innehåll förändras, man ser former och strukturer mycket tydligare. Som en effekt har jag tonat bilden blå, så den har bara en färg i olika skalor.

En kvällsbild från Stockholmsregionen, tagen på en strand mitt i storstan.

Jag hade sett att labben gärna satt och spanade från dessa stenar, då vädret och ljuset var lite tråkigt så kanske en landande labb kunde bli något lyckat.

På hösten 2009 gick vår resa till Bretagne i Frankrike. Vi landade i den lilla staden Cancale, som är känd för sina ostronodlingar. Det blev några varma dagar i oktober och vi gick långa sträckor på stigarna utefter havet. Här vid Point de Grouin. En bit upp på klinten fick jag syn på paret som gick åt olika håll, och då kände jag att bilden ”satt”.

När jag promenerade i Sundsvalls hamn 2014 var bron nästan färdigbyggd, men en sektion var kvar att bygga som gjorde att tomheten mitt i bilden och ljuset visade en häftig kontrast både av bron och ljuset i det tomma mellanrummet i bron. Därtill också utgångsplatsen staden där jag stod och fotograferade denna bild i svartvitt som jag tycker framhäver djupet i bilden med ljuset på ett passande sätt för en dokumentation av denna unika händelse innan bron blev klar.

På en lång semesterresa ned genom Europa med vår gamla husvagn – en SMV – landade vi till slut i en liten stad i Provence i Frankrike. Det blev många besök inne i den gamla stadens kvarter. En varm majkväll gick den svarta katten precis på ”rätt ställe” på gatan.

Honan var väldigt aktiv i sitt jagande efter föda till sina hungriga ungar, när plötsligt ena ungen blir för rastlös och flyger mot modern som inte blev lika nöjd.

En sommardag på en äng i skogen glänta
Där nyfiken blick och små händer vänta
Plötsligt något bland blommorna blå
Nätta vingslag och en blick möttes då
Mellan ett barn och fjäril stod tiden still
Uppmärksammas av kamera precis intill
Den korta stunden är nu snart förbi
Men mötet finns för alltid kvar i fotografi

Högakustenbron är med sin längd om 1 867 meter och 188 höjdmeter ett imponerande byggnadsverk. Här avbildad underifrån vid norra brofästet med ett vidvinkelobjektiv för att illustrera dess längd och mäktighet. Lång slutartid för att få mjukhet i vattnet som kontrast till den hårda betongen. Att solen kikar fram bakom den ena pylonen blev en välkommen bonus.

Runt Gotland finns ett antal öar. Några har jag besökt, men inte denna. Lilla Karlsö i morgonljus, klockan är omkring 06 denna augustimorgon och därför blir den östra sidan solbelyst. Öns högsta höjd är 66 meter, lite högre än Stora Karlsö.

Drönarfoto från 2017 som visar Sundsvall, inkl. Sundsvallsbron, i höstskrud.

Murberget, Länsmuseet Västernorrland, Midsommar 2025.
Den traditionella folkdräkten och de gamla timmerhusen ger ögonblicket en tidlös högtidlighet.

Kossor tycker jag gör sig bra på bild och är tacksamma motiv när dom små fåglarna är för långt borta och hästarna är inlindade i täcken som inte gör sig så bra på bild. Svårigheten med dom här är att dom är ganska skygga, dom står kvar ganska länge om man bara går förbi men i samma stund man stannar och går ner på knä för att få en roligare vinkel vänder dom och springer.

Höstlöv i olika färger som bildar ett spännande mönster.

"I ett mörkt och blött novemberväder finns det inget ljus, då är det inte så kul att fotografera" var det en vän till mig som sa. Jag funderade över detta i bilen på väg hem och tänkte att man då får lov att åka till en plats där ljuset finns. Inspirerad av en annan fotograf tänkte jag öva lite på att fotografera ljusspår, även om jag inte hade något stativ med mig vid tillfället. Provade mig fram till lämplig exponering och då såg jag en stor lastbil komma mot mig så jag siktade in mig och fotade och lät bilden hända.

Här tävlas det i dansstilen SDL Jazz som avser tävlingsdans inom dansstilen jazz som administreras av Sveriges Dansorganisation (SDO). Det är en del av disciplinen Konstnärlig dans (Performing Arts) inom förbundets tävlingssystem. SDL jazz (och modern dans) kännetecknas av dynamiska rörelser, isolationer, rena grundsteg, rytmik, flow och scennärvaro. Det är en tekniskt krävande stil som betonar individuellt uttryck. I de flesta klasser bedöms dansarna enligt ett 3D-system, vilket innebär att domarna ger poäng för teknik, koreografi och image på en skala från 1 till 10. Bilden är tagen under en kvaltävling inför uttagning till VM-truppen. Fotomässigt är det ganska utmanande med snabba rörelser och ofta relativt dålig belysning. Snabba kameror och objektiv underlättar.

Dessa glassätande barn kom gåendes emot mig sommaren 2010 när jag satt i bilen och väntade. Fokuserade på stolpen i förgrunden och tog sedan en exponering på dem. I efterhand såg jag att de åt på varsin glass med samma färger som stolpen. Hade lyckan att få med mina glassätande barn i Årsbok 2012 och vinst i fotoklubbens fototävling hösten 2010 när Svanthe Harström var domare. En lyckosam bild som jag tog med min första digitala systemkamera, en Olympus E-510.

En bild som berör mig särskilt. Fotograferad i källaren på den förfallna ruinen efter Furuhagens sinnesslöanstalt. Bilden lyckas, tycker jag, visa upp ett ljus som inte förmår att tränga undan mörkret och den kvardröjande ondskan som man hela tiden kände där.

En solig sommardag satt jag på stranden. Havet glittrade silver i solens strålar. Jag såg en kille som paddlade och tog ett foto på honom. Jag var glad att jag kunde fånga min sommarkänsla i det här ögonblicket. Eftersom det var ganska långt från stranden till den paddlande killen, blev fotot ganska bra, en siluett i silver på glittrande blått hav.

Med min nya systemkamera gav jag mig ut på en fototur med svanar som tilltänkt motiv. Vid Oxhällan hade det samlats några stora fina vita svanar. Med manuell inställning tog jag några bilder. Det blev inte riktigt rätt exponerat men bra ändå.

Sundsvalls fotoklubb hade en vårutflykt på stan i Sundsvall i maj 2013. En rad fotografer vandrade omkring och fångade alla upptänkliga motiv. Jag fastnade för den här stora, glassugna hunden.

En bild som togs i samband med vår semesterresa till Malta 1987 mitt i huvudstaden Valetta en varm eftermiddag. Jag fick syn på hunden under bilen och var snabb att lyfta kameran och trycka ned slutaren. Bilden är tagen med analog kamera och framkallad i mörkerrum.

Med nysnö blir landskapet nytt och vidunderligt. På promenad passerar jag en liten lagun vid Indalsälven. Den här dagen var den alldeles särskilt speciell eftersom isen börjat lägga sig.

Augusti 2019 åkte jag och min man till Prag för att fira hans 50 årsdag. Givetvis var kameran med och något som jag gillar är att fotografera streetfoto. När man inte själv har lämpligt objekt att fota får man i smyg fota när andra gör roliga saker. Jag valde att fotografera paret bakifrån för att få en lite roligare vinkel.

Bilden är från Arizonas ökenområde på gränsen mot Utah (Red rock country) från en slot canyon, Canyon X. Kring staden Page finns många så kallade slot canyon, varav den mest kända är Antelope canyon. Canyon X ligger i samma system, men mer otillgänglig och är privatägd.
Dessa slot canyon är urgrävda av väder, vatten och vind, och bitvis smala. När solen lyser ner genom öppningarna högt upp, så blir det många färgskiftningar i sandstenen. Väggarna i dessa stenformationer ändras hela tiden av sand som blåser, och vatten som i bland strömmar genom canyonen. Detta gör att stenen är slätare slipad på sina ställen och grövre längre upp mot markytan.
Bilden har jag vridit 180 grader, då jag tyckte att det var mer effektfullt att det såg ut som lava som strömmar genom en tunnel. Tagen med en Olympus E-M5 kamera, tack och lov, en kamera och objektiv som är dammtätade. I dessa canyoner blåser det ständigt, och det blåser sand. Vår guide gick hela tiden bredvid oss med en blåsa och blåste bort sand från våra objektiv. Jag bar Fjällrävenbyxor hela dagen, och dom blev fulla av sand, och blev jättetunga. Det tog flera varv i tvättmaskinen innan all sand var borta från tyget.
Kvällen efter turen fick man spendera till att rengöra kamera och objektiv från sand. Jag hade bokat en fotoutflykt 1 år i förväg för att vara säker på att få plats, varje tur bestod av max 5 personer. Canyon-x är i dag stängt för besökande.

Jag tycker om att studera och fotografera djur, även den egna katten.

Ibland inträffar det oväntade. Klockan var 04:30 denna majmorgon i norra Jämtland. Vi var 8 fotografer ute på en fototur och fick uppleva detta ljusspel. Ingen hade tidigare varit med om något liknande, en hade sett bild på ungefär motsvarande soluppgång.

Denna bild är tagen på Sundsvalls Raceway där dragrecingtävlingar pågick 2022-08-28. Bilen på bilden är Opel Olympia modifierad till klass Et PRO med 600 hästkrafter. Ägare är Matte Palm, Sundsvall, som körde de 402,33 metrarna på 9,8 sekunder.

I Bretagne, Frankrike, strax ovanför den lilla kuststaden Cancale hittade jag denna fina fågelskrämma mitt i vitkålsodlingen. Den verkade fungera bra, för några fåglar syntes inte till. Den tunna täckväven, som sticker ur ärmarna på tröjan, rörde sig hela tiden i vinden.

En vinterkväll när dimman låg tät över Sundsvall fick jag idén att åka upp till Norra berget. Där var sikten klar men av staden syntes ingenting under dimman som låg som ett vitt lock mellan bergen. Trots kyla och vind stannade jag tills dimman började lätta och fick som belöning denna bild på kyrkan, som var det första som uppenbarade sig.

Bilden är tagen på medeltidsdagarna vid Alnö gamla kyrka. Älskar samspelet mellan häst och ryttare, den flygande manen och blänket i pälsen, både ryttare och häst utstrålar styrka och självförtroende. Bilden är tagen sittande på marken precis i slutet av banan.

En januarimorgon upptäckte min fru Mona en älg utanför huset. Ropade på mig. Jag hämtade kameran, som oftast ligger tillgänglig och klar. Gick ut på altanen för att fotografera, och då blev det fart på älgen. Resultatet blev denna bild, som senare fick ett diplom på distriktsmästerskapet i Hudiksvall.

Under VM i fotboll 2018 råkade jag passera ett skyltfönster i Stockholm med dubbla budskap.

På en liten campingutflykt söderut mot Hälsingland for vi in vid Hornslandet, där hittade Björn och jag en fin camping. Stannade och letade motiv att fota och såg då detta fina ekipage. En gammal bil med äldre typ av tält som väckte många fina minnen hos mig.

Vi hade kometen 12P/Pons-Brooks på besök i inre solsystemet. Den var synlig för blotta ögat när den var som närmast solen innanför Venus bana i början av april 2024 och var då nästan lika ljusstark som Andromedagalaxen. Avståndet till den var då ungefär 1,5 AU, dvs 1,5 gånger längre bort från oss än solen var. I juni har den just passerat Jordens bana och är på väg ut ur solsystemet. Den kommer tillbaka om 71 år.
För att undvika smutsljus, framför allt från Sundsvall, och kometen bara var möjlig att fota strax efter solnedgången 19:45 i öster, är fotot taget från toppen av Getberget vid Ljungaverk den 3e april 2024 mellan klockan 21:20 och 21:30. Eftersom kometen då befann sig närmare solen än vi gör, var den bara synlig en kortare stund strax över horisonten efter att solen gått ner. Det var alltså alldeles för ljust för att fota den med långtidsexponering och kameravridare. Fotot består därför av 209 stackade foton, var och ett taget med 300 mm teleobjektiv, ISO 1600, bländare f/3,5 och en exponeringstid på 1,0 s. Totala exponeringstiden var alltså ungefär 3,5 minuter.
Precis som våra planeter, rör sig de periodiska kometerna i elliptiska banor med solen i ena brännpunkten. Deras banor är oftast mycket vidare, mer elliptiska och ligger sällan i samma plan som planeternas.
Som de flesta kometer tror man att Pons-Brooks består av fryst gas och mineralpartiklar. Man har räknat ut att den är ungefär 30 km i diameter. Solen skickar hela tiden ut solvindar som består av laddade partiklar som elektroner och protoner. Ju närmare en komet är solen desto mer värmer solvindarna upp kometens frusna gaser så att de förångas och tillsammans med damm bildar kometens svans. Det är därför kometer bara syns när de är nära solen och varför kometernas svansar alltid är vända från solen, oberoende av i vilken riktning kometen rör sig. De meteorregn vi ser ibland uppstår vanligtvis när jordens bana skär banan där en periodisk komet passerat och lämnat damm efter sig.

Bilden togs när jag egentligen var ute för att fotografera norrsken. Ovanför den skogsväg som jag gick på fanns det en annan väg. Där kom det då och då bilar med helljuset på. När de passerade lystes träden upp på ett spöklikt sätt. Jag var tvungen att ta en bild och här är resultatet.

Även i köksfönstret kan man hitta imponerande och inspirerande former, denna gång med danskt ursprung (Verner Panton).

För att hitta fotoplatser gör jag kartstudier och rekognoseringsresor i min omgivning. Denna fotoplats hade jag dock besökt flera gånger så området var bekant. Var bara att vänta in rätt ljus.
Väckarklockan ringde 03:00. SMHI hade i flera dagar lovat dimma denna morgon. Gjorde en snabbkoll på telefonen och nu hade dimman flyttats till kommande morgon. Att krypa ner i sängens govärme igen blev en fråga.
På plats i skogen blev himlen oväntad röd i blå timmens andra halva. Och jag fick min bild med dimma i morgonljus. Tur att jag kunde motstå sängens dragningskraft.
Upphovsrätten till bilderna på webbplatsen tillhör respektive fotograf. Respektera! Brott beivras.