Dagens medlemsporträtt handlar om Christina Lindqvist. Christina har varit med i klubben i 10 år men har fotograferat mycket längre än så.
”Jag började fotografera när jag var 10 år, 1961. Jag gick med i klubben för att det är roligt att se på och prata om fotografier. Mina favoritmotiv är människor, för de bilderna förmedlar alltid känslor eller skeenden. Men det är svårt att fotografera människor så det blir lätt att jag fotar naturbilder eller detaljer i min närmaste omgivning.”
Christina är periodare med kameran, men fotograferar mera regelbundet nu när mobilen alltid är med och ändå kan ta hyfsade bilder.
Tävlar du med dina bilder?
”Ja. Jag hade med en bild i Sundsvalls kommuns livsmiljöalmanacka 2008, har haft med bilder i RSF:s årsbok, någon placering på DIFO och några enstaka placeringar i klubbens vår- och hösttävlingar.”
När Christina ställs inför frågan om hon har ett mål med sitt fotograferande, en fråga som vi ställt till alla som varit med i medlemsporträttet ger hon det intressanta svaret:
”Nej, jag fotar bara för att jag inte kan låta bli”
Men en så lång erfarenhet av foto har hon också sett den stora tekniska utvecklingen som skett under åren, och behärskar även den rent hantverksmässiga delen av det:
”Jag jobbade mycket med svartvit filmframkallning och kopiering i mörkrum på 60- och 70-talen. När jag inte längre hade tillgång till mörkrum blev det dia i väldigt många år, ända tills jag började fotografera digitalt för ungefär tio år sedan.”
I framtiden vill Christina gärna ta reportagefoton från verkligheten.
Hej Christina !
Trevlig intervju med dig !
Det känns som vi har ganska likartat tänk och historia kring foto.
Det där med periodare känner jag också igen.
Hälsn. / Göte