Medlemsporträttet berättar idag om Ann-Marie Stålgren, Söråker.
När började du fotografera Ann-Marie?
”Jag fick min första kamera som tonåring på 80-talet. Det var en typ av pocketkamera som man vek upp ett lock på som sedan blev ett handtag. Den var liten och platt. Denna kamera fick mig att börja älska att fotografera. Jag var rädd om fotoögonblicken jag fotade för det kostade att framkalla och varje rulle hade ju bara 24 alt. 36 bilder. Fotade min katt Patrik, när jag var på fotbollsträning/-läger, i naturen med mormor och senare utlandsresor. Den första digitalkameran var även den av kompaktmodell, en Casio QV-R41. Då tog min fotografering nya oanade höjder och 2008 blev det den första systemkameran, en Olympus E-510. Nu är jag ”fast” och med min senaste Olympus OM-D E-M1 är jag aldrig ute ”naken”. Kameran finns alltid med.”
I fotoklubben har Ann-Marie varit med sedan 2008 eller 2009 och vägen in i klubben gick genom en god vän som hon följde med till det första mötet.
”På en gång upplevde jag hur härliga människor det var i klubben. Varierat i åldrar, fotointresse och kunskaper. Jag välkomnades hjärtligt och det var en avgörande faktor att jag ser fram emot varje möte. Att träffa alla och att just alla, oberoende av hur duktig man är som fotograf eller vilken ålder man är i, är välkommen.
Sedan har det varit en fantastisk språngbräda för mig. Att få ta del av allas duktiga bilder har peppat mig och det i sin tur utvecklat mig. Utan fotoklubben hade jag aldrig varit där jag är nu. Jag kan kalla mig Fotograf, även om jag inte gått någon lång och fin utbildning. Livets skola via Sundsvalls fotoklubb är det som gjort mig till en bra fotograf.”
Favoritmotiven var fram tills för några år sedan hundar, gärna på en agilityplan, eller andra djur ute i naturen, men numera är det mera varierande motiv på bilderna.
”Då strandpromenaden i Söråker började ta sin form blev det mer och mer bilder därifrån. Jag började följa Klingerfjärdens skiftningar under de olika årstiderna. Det gör jag än, dagligen. Jag fotar mycket hundar med men naturen tar nog första platsen numera” berättar Ann-Marie
Ann-Marie fotograferar dagligen, ibland bilder med surfplattan hemma och ibland med kameran vid de dagliga promenaderna längs strandpromenaden.
Utställningar och tävlingar, hur är det med sånt?
”Har fått diplom för två bilder i RIFO och det känns stort för mig. Liksom att en bild på en kråkunge och min hunds ”dans” på gräsmattan visades på fotografiska i Sthlm. För två år sedan hade jag min första utställning i Söråkers folkets hus. 9/2-1/3 2015 kommer jag att ha utställning igen där.”
Finns det någon dröm om en speciell fotografering eller nåt speciellt motiv?
”Någon drömfotografering har jag inte direkt men att få dokumentera händelser som kan vara en älgjakt, fisketur, ungdomars olika verksamheter och andra aktuella händelser på orten, är något jag ” brinner” för. Att med bilder och text avbilda ögonblick. Varje gång jag får möjlighet att göra det, upplever jag min drömfotografering.”
Tycker du om att hjälpa andra att komma vidare med sin fotografering?
”Jag har alltid velat och vill dela med mig av mina kunskaper inom fotografering. Det kan vara allt från att ta med fotoklubben till mitt fotosmultronställe till att hjälpa någon att bli bättre inom fotografering. Min bästa vän från Sthlm, Wiveka, har jag hjälpt vid två tillfällen då hon kommit upp och haft ”fotokurs” hos mig. Nu i oktober har hon sin första fotoutställning om hennes största intresse, bin från sin biodling. Hon har ett fantastiskt fotoöga och nu med min hjälp fått förståelse för fototekniken, har hon utvecklats till att bli en fantastisk fotograf. Det säger jag med stolthet och glädje.”
NEMO
Den här har jag fotat när vi var ute på en promenad på Lövudden i Deltat vid flygplatsen. Ljuset var varmt och mjukt. Plötsligt ställer han sig på en stock och blickar ut över Klingerfjärden. Jag fångar ett vackert ögonblick och denna bild har sedan blivit publicerad i olika medier. I Hemmets journal vann jag även ett pris för den. Bilden togs 2008-11-13
Foto: Ann-Marie Stålgren
BÅTVRAK
Dessa båtvrak har jag följt i flera år under årets alla olika väder och årstider. När jag i år skulle ner och fota dem för första gången på två år var det nästintill borta. Det kändes lite sorgligt att förfallet gjort att det nu bara återstår några enstaka bräder. Bilden togs 2011-06-07
Foto: Ann-Marie Stålgren
Jag beundrar Ann-Marie speciellt som en kämpe mot sjukdom och motgångar utan att klaga. Hon är en fin medmänniska och en mycket bra fotograf som gärna delar med sig av sina kunskaper. Väntar mig nya bilder lika bra som dom tidigare.
Vi träffades genom fotoklubben och jag uppskattar hennes vänskap.
Ingrid Näsholm.