Vårtävling med lärorika kommentarer

Den spännande redovisningen av klubbens vårtävling väntade, men först hade Christer lite att berätta:

En förhoppningsvis ny medlem, Moa, hälsades välkommen.

En nyinförd programpunkt på våra möten presenterades, ”Porträttet”, där en medlem får berätta om sitt fotograferande. Först ut blir Annica Westerlund. Hon lämnar vidare till någon annan, men den personen är vidtalad i förväg, så mötesdeltagarna behöver inte sitta och oroa sig för att plötsligt bli utvalda.

För att slippa lägga så mycket mötestid på att lägga in månadsbilder i datorn har Christer gjort det möjligt att i förväg ladda upp bilderna via länk till hans Google Drive.

Utflykten till Hemsö fästning blir lördag 11 maj. Kostnaden är 100: – kronor per person och deltagarantalet är begränsat till 20 personer. Medlemmar i klubben ges förtur, men om det blir platser över får anhöriga följa med. Anmälan ska göras till Åsa senast 26 april.

DIFO och RIFO

Distriktsträffen DIFO i Alfta är söndag 28 april. Christer uppmanar till samåkning. Resultat från både distriktstävling och riksfototävling bör komma snart. Till Riksfotostämman RIFO i Simrishamn 24-26 maj tycks det inte vara så många som tänker åka. Christer läste ändå upp det förslag till ändring av Riksförbundets stadgar som ska göra det möjligt att ansluta sig till förbundet som enskild medlem. Ingen hade invändningar mot ändringsförslaget.

Vårtävlingen

Mari-Anne Andersson har bedömt alla bilder till klubbens vårtävling. Mari-Anne har varit yrkesverksam fotograf sedan 1987 och drivit anrika Ateljé Foto Norrland på Björneborgsgatan till för något år sedan. Hon har också varit ordförande för Svenska Fotografers Riksförbunds Norrlandskrets.

Mari-Anne berättade hur hon arbetat med våra bilder. De har omgivit henne i flera veckor. I två hela dagar har hon tagit hjälp av konstnär Eva Norberg som bollplank vid bedömningen. Även Sundsvalls Nyheters fotograf Anki Haglund har sett bilderna. De tre har varit förvånansvärt eniga i sina bedömningar och har också lite svårt att skiljas från några av bilderna nu när arbetet är slut.

Vid resultatredovisningen var Mari-Anne generös med beröm och synpunkter. Hon redovisade också alternativa beskärnings- och förbättringsförslag, mycket lärorikt. De tio högst placerade bilderna i varje klass visades och kommenterades.

I svart-vita, monokroma, klassen hamnade följande bilder på pallplats:

  • Första plats för Björn Wiklunds bild av vitklädda nunnor/noviser utanför en port i Pisa, Italien.
  • Andra plats för Urban Rundbloms bild av en man med hund mellan mystiskt raka trädstammar.
  • Tredje plats för Mona Wiklunds bild av utsikten genom ett runt fönster med fint linjespel.

Mari-Anne kommenterade en av de visade bilderna med en liten lektion i konsten att ta porträttbilder. En människas hand är ungefär lika stor som dess ansikte, så var försiktig så att inte handen i bilden upptar för mycket yta och tar fokus från ansiktet. Be gärna personen att vrida handen litet, för att undvika det.

I klassen färg, påsikt, blev de topplacerade bilderna följande:

  • Första plats för Patrik Nilssons bild av en ”elefant”, en lastbil med kran, i mustiga färger i ett lika färgsprakande höstlandskap.
  • Andra plats för Tina Barnebys bild av en båt på stilla vatten i ett majestätiskt norskt fjällandskap.
  • Tredje plats för Patrik Nilssons bild av is och rinnande vatten.

Mari-Anne kommenterade även i denna klass en porträttbild, där en alltför belyst kind gav den porträtterade en ofördelaktig ansiktsform. ”Ingen vill se ut som de gör” var hennes erfarenhet.

I den digitala klassen kom dessa bilder på pallplats:

  • Första plats för Patrik Nilssons bild av pålar i vatten i solnedgångsljus.
  • Andra plats för Elin Tjernqvists porträtt av tre får med mycket personliga uttryck.
  • Tredje plats för Urban Rundbloms bild från ett regnigt Piccadilly Circus med återkommande rosa färgklickar.

Mari-Annes synpunkter gällde i denna klass en bild av tre ryggar, tillhörande ett litet barn och två nallar. Eftersom de tycktes ha en vägg tätt framför sig, gav bilden henne många funderingar och hon hade önskat få veta vad de tre tittade på.

Alla vinnarna fick diplom och Mari-Anne fick blommor som tack för sitt arbete.

Fotograf och konstnär Annica

Efter fikat var det Annicas tur att berätta om sin väg till fotokonsten och tävlings­fram­gångarna. Hon illustrerade berättelsen med egna bilder. Bilden av tavlan där Annicas mor läser en deckare av Agatha Christie var ett exempel på hur Annica från början målade i olja. Därefter övergick hon till att måla akvarell. Hon visade en sådan akvarell, en gul björkskog, som senare hade blivit bearbetad i datorn. Maken Lennart har lockat Annica över till fotgrafiet. Med kamera utrustad med stödben och antiskakfunktion fotar hon gärna natur, mest på höst och vinter. Det har blivit många resor, exempelvis till Norge, Bretagne i Frankrike och Algarvekusten i Portugal. Loa i Norge är favoritplatsen hon gärna vill återvända till.

Annica lämnade över stafettpinnen för nästa ”Porträtt” till Marina Andersson, som nyligen återvänt till klubben.

Månadsbilder

Månadsbilderna var en härlig blandning även denna gång: En glaskula, kusten utanför Ale stenar, hunden Lycka med kompis, en översnöad husvagn, glasögon, ett självporträtt med knasigt lättskrämd häst, barn med Sundsvall nedanför sina fötter, solnedgång (eller uppgång?), vällagrad whisky, rosa blomma och talgoxe avlöste varandra. Bra och roliga bilder!

Efter en innehållsrik kväll hade timmen blivit sen. Christer avslutade mötet med att berätta att nästa månadsmöte blir 13 maj, efter utflykten till Hemsö fästning.

Vid pennan

Christina

Share

Hashtagga massor!

Vid kvällens möte skulle vi få en kurs i hur man delar bilder på Instagram och det skulle visa sig att hashtagg var bara ett av de många nya begrepp vi skulle få lära oss. Men innan det var dags för kursen fick vi som vanligt en dos samlad information av ordförande Christer:

Vår nya medlem Josefin hälsades välkommen. Hon kommer från Hälsingland och pluggar grafisk design vid Mittuniversitetet.

De sundsvallsbilder som Näringslivsbolaget skulle få som tack för stödet när klubben arrangerade Riksfotoutställningen 2018 har levererats. Av de 130 lågupplösta bilder som Christer har skickat till dem får de välja ut 20 bilder som de därefter får i högupplöst format. Han har ännu inte fått något svar på vilka bilder de väljer.

Till DIFO, distriktsfototräffen som sker 28 april i Alfta, Hälsingland, har klubben efter inlämningen vid förra mötet skickat över 28 monomkroma påsiktsbilder, 30 påsiktsbilder i färg och 37 digitala bilder. Det är ett bra deltagande från klubben. När träffen närmar sig ska vi försöka samordna resandet dit. Vid dagens möte var det dags för inlämning till klubbens egen Vårtävling.

På biblioteket i Kulturmagasinet hänger fortfarande bilderna från Medelpads ornitologiska förening.

Det behövs som alltid fler bilder för publicering i Sundsvalls Tidning. Just nu är det litet oklart hur det ska gå till och vem som ska administrera bilderna. En ny epostadress ska skapas, så att fler kan hjälpas åt med det. Adress och instruktioner kommer.

På en fråga om hur många medlemmar vi är i klubben blev svaret att vi är någonstans mellan 90 och 100 medlemmar. Att ett tjugofemtal av dem var på dagens möte visar att vi är en förening med intresserade medlemmar!

Instagram för mobiltelefoner

Så tog Lars Hjelm plats framför oss för att berätta om Instagrams funktioner och finesser. Tekniken var inte riktigt med honom, men vi kunde följa honom genom att han med hjälp av datorns kamera visade mobilens display på väggen. Det blev därmed väldigt tydligt att Instagram är ett socialt nätverk för delning av bilder och video primärt för mobiltelefoner.

Lars visade hur man börjar med att installera appen, registrera sig och skapa en profil som kan vara öppen eller sluten. Profilen bör vara öppen, sa Lars, eftersom syftet ju är att dela sina bilder med så många som möjligt. Man kan ha ett eller flera konton.

Bilderna i Instagram är 1080×1080 pixlar, alltså kvadratiska, och lågupplösta. De hamnar i telefonens bildarkiv. I appen finns filter för bildändring eller redigering. Det finns också en plugin till Lightroom som är gratis att testa, https://www.instagram.com, pris cirka 10 USD. När bilden är färdigredigerad kan den förses med text. Därefter publiceras den genom att man väljer konto och vilka personer och andra sociala nätverk man vill visa den i.

Så till hashtaggarna. Med hashtaggen # kategoriserar man sin bild. Man ger alltså bilden namn som gör att så många intresserade som möjligt får upp den i sitt flöde. En blåmes fotograferad i strandrågen vid Tranvikens strand på Alnö en kulen dag i mars kan alltså få hashtaggar som handlar om blåmesar, fåglar, Alnö, Tranviken, stränder, sand, gräs, gråväder… Lars uppmanade oss att hashtagga så mycket vi orkar! Man kan ångra en hashtagg. Man kan ta bort en bild, men då är den verkligen borta. Man kan också dölja bilden genom att arkivera den.

Som användare kan man följa alla sorters bilder från grupper som man är intresserad av. Med sökfunktionen hittar man bilder inom speciella områden, exempelvis ”drifting”, Christers förslag. Bilder som man följer kan man kommentera och gilla.

Christer tackade Lars för genomgången. Eftersom de flesta i klubben är intresserade av att visa sina bilder, funderade han på om klubben ska skaffa ett eget instagramkonto som medlemmarna turas om att sköta.

Bildövning

Efter gott fika och mycket mingel och prat var det dags för bildövning. I fyra grupper diskuterade vi fyra olika utskrivna bilder. Det var ett bröllopsfoto taget vid havet, en bild från en tunnelbanestation, en solande man och en pojke med hund. Utan gemensam redovisning efteråt hade grupperna givande resonemang om beskärning och annan bildbehandling. Det är alltid spännande att få veta hur andra ser på bilder!

Månadsbilder

Som vanligt speglade månadsbilderna många olika fotoupplevelser. Här fanns ett rostigt fartygsskrov, en kvinna med höga klackar klädd i läder, en anemon i närbild, gräsänder fotograferade uppifrån, en gravid kvinna vid havet, gamla byggnader intill ett modernt komplex, en röd rund domherre, en snötäckt strand i sol, en tulpan i närbild och slutligen Draghällans fyr.

Gunnar hade gjort hemläxan och visade en blixtbild, en lyckad vissen tulpan. Christer hade fotat en bil i ett garage, där han med blixtlampor hade belyst en del av bilen i taget. Därefter hade han lagt samman bilderna och lyft fram den belysta delen i varje bild. Resultatet blev en levande, stillastående bil.

Möjlig utflykt

Christer avslutade mötet med att berätta att klubben kanske kan ordna en anpassad visning av Hemsö fästning inför sommaren. Spännande! På nästa möte redovisas resultatet av vårtävlingen, spännande det också.

Vid pennan

Christina

Share

Månadsmöte i februari, ett blixtrande möte

Våga fotografera med blixt!

Christer hälsade välkommen till årets andra medlemsmöte. Drygt tjugo personer hade kommit, inklusive en ny medlem som hälsades särskilt välkommen. Vid dagens möte var det inlämning av påsiktsbilder till DIFO, distriktsfototräffen som sker 28 april i Alfta, Hälsingland. Den här tävlingstäta tiden på året är det också snart dags för inlämning till Vårtävlingen, närmare bestämt vid nästa månadsmöte, i mars.

I Kulturmagasinet lånar för närvarande Medelpads Ornitologiska Förening våra utställnings­ytor i biblioteket. Det konstaterades att det finns möjlighet till ytterligare utställningsytor för våra bilder i Timrå och Matfors bibliotek samt i Söråkers Folkets Hus.

Blixt bör finnas i våra verktygslådor

Dagens tema var blixtfotografering. Även om vi har olika åsikter om hur lyckat det är att fotografera med blixt, finns det tillfällen när den behövs och då behöver vi också veta litet med om hur ljuset från olika ljuskällor fungerar.

Christer visade med olika exempel hur ljuskällans storlek och avståndet mellan ljuskällan och motivet påverkar resultatet. Kamerans inbyggda blixt är en extremt liten ljuskälla. Detta innebär att den behöver befinna sig nära motivet, vilket ger alltför stora skillnader mellan belysta och skuggade partier i bilden. Kamerans inbyggda blixt rekommenderas därför inte, utom möjligen som upplättningsblixt vid starkt motljus.

En extern blixt som placeras i kamerans blixtsko och riktas rakt framåt är inte heller så bra. Om den externa blixten däremot riktas mot tak eller väggar fungerar dessa ytor som stora ljuskällor och man får mjuka gränser mellan belysta och skuggade partier. Det är viktigt att minnas att dessa ytors färg påverkar vitbalansen om de inte är rent vita, så vitbalansen kan behöva justeras. När blixten riktas så att tak eller vägg blir ljuskälla ökar också avståndet till motivet. ”Ljuset avtar i styrka med kvadraten på avståndet”, sa Christer. Om avståndet mellan ljuskälla och motiv dubblas minskar alltså ljusstyrkan till 25 %.

Att ljusstyrkan minskar med avståndet på detta sätt, innebär också att om en person står nära ljuskällan och fotograferas med ena axeln vänd mot kameran, blir skillnaden i belysning på den bortre axeln mycket större än om personen står vänd på samma sätt men längre från ljuskällan.

Det finns en del tricks som man kan ta till för att göra ljuskällan större. Externa blixtar har oftast en inbyggd vit bouncerskiva som kan fällas ned framför ljuskällan och sprida ljuset. Ett fiffigt tips är också att blåsa upp en vit plastpåse runt blixten och på så sätt få en större ljusspridning.

Om man vill belysa motivet men inte påverka exponeringen av omgivningen får man ställa kameran i M-läge och använda blixtens TTL-automatik. Eftersom blixtens brinntid alltid är kortare än kamerans kortaste slutartid får man laborera med slutartiden för att få omgivningen belyst på önskat sätt. Den så kallade exponeringstriangeln, där ISO-tal, slutartid och bländare samverkar, sätts ur spel på grund av blixtens korta bränntid.

Christer går en kurs i ljussättning just nu och arbetar mycket med studioblixtar som har mycket kraftfullare ljus än fasta studiolampor. Blixttiden kan variera mellan 1/20 000 och 1/8 000 sekund.

Hemläxan

Uppmärksamma mötesdeltagare hade noterat att det fanns en hemläxa – vi skulle ha med oss blixtbilder som illustration till dagens tema. Tack vare dem som gjort hemläxan fick vi se en rad exempel på olika sätt att använda blixten. Tina hade fotat brudklänning i besvärlig miljö i Stadshuset. Elin hade fotat barn där även befintligt sidoljus fanns med. Annicas fredskalla blev fint genomlyst av blixtljuset. Tommy hade fotat en stor sten utomhus där blixtljuset gjorde stenen riktigt trolsk. Patriks självporträtt framför spegeln fungerade också bra.

Månadsbilder

Drygt tio månadsbilder speglade en del av det som hänt den senaste månaden. Blodmånen över Sundsvall hade fångats av fler fotografer. SM-veckans rally med målgång på Bergsåkers travbana och snöskotertävlingarna i Gärde fanns också med. Vi fick se en morgonbild från Spikarna, rådjur på Alnö, båt på älven vid Fjäl, utsikt över Sundsvall, en stuga omgiven av helt orörd snö i Skeppshamn, ett osannolikt tält rest i snön på Skönviksberget, en tatuerad kvinna i studiomiljö, tulpaner, ett skulpterat ansikte från Ålsta och en vintrig isbild.

 

Vid pennan

Christina

Share

Föreläsning med Erik Nylander

Klubben hade bjudit in frilansfotografen Erik Nylander till en separat bildvisning och föreläsning. Erik kommer från Sundsvall och har läst bildjournalistikprogrammet på Mittuniversitetet.

Som examensarbete på universitetet så åkte Erik till Mongoliet och följde där några flickor som fått möjlighet att börja att jaga med kungsörn. En flerhundraårig tradition som fram till helt nyligen varit exklusiv för män. En flicka bröt mönstret och nu är det ett tiotal flickor som sysslar med detta. Vi fick se underbara bilder från ett samhälle mycket olikt vårt och höra roliga historier från resan.

Ett annat projekt Erik jobbat med var med hans mormor och morfar. Han följde och dokumenterade deras relation, ända fram till mormoderns död för ett drygt år sedan. Detta reportage vann Erik senare klassen ”Bildreportage Sverige” med i Årets bild. En prestigefylld utmärkelse. Vid samma tillfälle blev han också utsedd till ”Årets rookie”.

Förutom dessa två projekt visade Erik bilder från sina brödfödojobb, åt olika outdoorföretag, dagspress och annat.

En mycket intressant föreläsning som flera av oss beskrev som personlig, öppenhjärtig och inbjudande. Medlemmarna passade också på att ställa en hel del bra frågor, som bidrog till en bra dynamik.

Ett stort tack till Erik Nylander som tog sig tid att besöka oss, och från klubbens sida också tack till Patrik Nilsson som hade hand om det praktiska.

Christer Hägglund, ordförande

Share